Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom hem såg jag att hon hade låtit Greta gå i den
korta kappan, fast jag otaliga gånger har sagt till
att hon skall ha den långa så snart det är under
noll och blåser. Hon svarade med en störtsjö av
ohövligheter: det är jag som bestämmer den saken,
frun begriper ingenting, och så vidare. Jag blev väl
också litet häftig, men Lovisa blev tuppröd i
ansiktet, och till sist tog hon mig i armen och slängde
mig i väggen och sade: "Tig, käring!"
— Nej, lilla Sigrid — tog hon dig i armen?
Slängde hon dig i väggen? Och sade hon: "Tig,
käring?"
— Ja, att hon kallade mig käring bryr jag mig
inte om, det är ju bara lustigt. Men jag blev så
rädd då hon tog mig i armen. Med ett sådant lynne
som hon har vet man ju inte vad hon kan ta sig
till. Jag grät inte strax, jag bara gick ifrån henne.
Sen har jag gått här och längtat efter att du skulle
komma hem, och till sist föll jag i gråt.
— Men sade du inte åt henne, att hon får flytta?
— Ack, vad skulle det tjäna till. Hon går ändå
inte. Jag sade ju åt henne häromdagen, att det
var bäst om hon flyttade. "Flytta?" svarade hon.
"Nej, då får allt frun förr åka i väg! Jag flyttar
inte, om ni också skickar efter polis! Jag sköter
min plats och har ingenting ont gjort, jag tänker
inte flytta!"
— Och det har du inte talat om för mig!
— Har jag inte? Ja, det har jag väl glömt. Jag
blir upprörd för ögonblicket när hon är för ohövlig
mot mig, sen glömmer jag bort det och tänker inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
