Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då inte din plånbok, som låg alldeles inpå näsan på
honom?
— Han kan ju ha blivit skrämd av ditt skrik,
innan han såg den. Han hade kanske beräknat att
kunna smyga sig in och ta den utan att väcka någon.
Rån och mord hade han inte gjort sig beredd på.
Det förutsätter ju ett mycket bättre kap, för att
vinsten skall uppväga risken.
— Ja, det är ju sant. — Jag frågade ju Lovisa
dagen därpå, om hon kunde säga hur Idas fästman
såg ut; men hon svarade, att Ida inte hade någon.
Det var ju också sant på sätt och vis. Ida hade ju
flera karlar, som kom och hälsade på henne, men
ingen ville kännas vid fästmanstiteln. Hon var ju
gammal och ful.
— Ja, sade Henrik, det där får vi aldrig någon
klarhet i. Men det är skönt att hon är borta. Det
är också litet besynnerligt att hon flyttade nu, utan
någon särskild anledning, bara av vänskap för
Lovisa. Hon har ju annars flera gånger sagt, när
hon har varit vid gott humör, att hon aldrig har
haft det så bra som här. Men hon kände det kanske
litet hett under fötterna efter den där natten.
Det hade blivit sent. De sutto länge tysta.
Klockan tickade på väggen.
— Du är trött, sade han.
— Ja, hon var trött. Hon reste sig, nickade god
natt åt honom och gick in.
Henrik satt ensam kvar och rökte ut sin cigarr.
Det var ännu litet vin kvar i karaffen, han slog i
det och drack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
