Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför sig i mörkret. Men hon hade särskilt lagt
märke till en ovanligt grov handled med en litet
tillbakavikt skjortlinning. Hon såg också, att han
var liten och bredaxlad, och att han hade ett brett
huvud med knollrigt hår. Till sist hade han
försvunnit, utan att hon bestämt kunde säga att hon
hade sett honom gå ut genom dörren. Själv hade
han varken sett eller hört något. Sigrid hade ju
skrikit hela tiden som en vansinnig människa, och
så länge hon såg den främmande, låg hon över
Henrik så att han ingenting kunde se.
Men hennes beskrivning gjorde icke just intryck
av att vara signalementet på ett spöke. De stego
upp, klädde sig litet och sökte igenom våningen.
Där fanns naturligtvis ingen. Till sist kände de på
jungfrukammardörren, men den var stängd inifrån,
liksom alltid. De kände på alla dörrar och lås. Allt
var i sin ordning, och ingenting var bortstulet.
— Om det verkligen var en främmande karl,
sade Henrik, och ingen dröm eller hallucination, så
var det naturligtvis en bekant till Ida. Hon visste
ju, att jag alltid har plånboken liggande på
nattduksbordet, och hon hade just den dagen fått gå ut
och växla en hundrakrona, så att hon hade
anledning att tro, att det fanns litet pengar. Hon behövde
ju inte därför vara i komplott med honom, hon
kunde ju ha kommit att tala om allt det där för
honom ändå.
— Det ohyggligaste, sade Sigrid, är i alla fall,
att man aldrig kan få visshet om hur det där hängde
ihop. Om det verkligen var en tjuv, varför tog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
