Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 hjalmar söderberg
björkstammarna! Jag kliade dem i pannan och
pratade med dem som jag brakar, både med Majros
och Sommarblomma och Vitkullan — det är min
skällko, hon har inga horn ocih är vit som mjölk
— och med tjuren Herkules, som är styrkan och
fromheten i förening. Det finns inga beskedligare
kräk än tjurar, bara man inte retar dem från
början. Jag pratade med dem alla, och de svarade mig
sa gott de kunde och råmade efter mig när jag gick
ifrån dem. Jag pratade till och med med en troende
skräddare, som jag mötte nere i backen, och som
var ett stort ljus bland de väckta i socknen. Jag har
till och med hört sägas att han. brakade utdriva
djävlar. Nå, han svarade mig sötsurt, naturligtvis
— och så kom jag ner till sjön. Den låg blank och
stilla. Jag har visserligen den principen att aldrig
bada före midsommar; men det var bara ett par
dar dit, och jag var svettig och varm. Jag kunde inte
låta bli. I en handvändning voro kläderna av, jag
hoppade i vattnet och simmade ut. Men det var
kallare än jag hade trott, och jag var inte länge i sjön.
Då jag stiger upp får jag se alla korna komma emot
mig. Jag ropade på dem, de kommo närmare, men
långsamt och försiktigt. Viitkullan gick först,
Herkules höll sig tätt intill henne. När jag hade dem
på en tio eller femton stegs avstånd, såg jag
plötsligt på deras ansiktsuttryck att de inte kände igen
mig, ja, att de inte ens ville erkänna mig som
människa! Och i Herkules’ blickar tyckte jag mig se
något som jag aldrig hade sett där förr. Jag tillstår
att jag med ens blev alldeles förskräckligt rädd. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
