Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkoherdens kor 57
om du vill veta vad den paniska skräcken vill säga,
så ställ dig spritt naken framför ett dussin stora
bestar med vassa horn — du skall veta att jag har
elva kor och en tjur — och med sjön bakom dig!
Jag för min del blev halvtokig av skrämsel och
började springa utmed stranden. Nu blev det liv i
korna. Jag hörde dem bakom mig i skarpt trav.
Vad skulle jag göra? Jag fick fatt i en trädgren,
som satt tämligen lågt, och svängde mig upp i trädet.
Det var hög tid, hela svärmen var redan omkring
mig, och Herkules fnös åt mig och stångade med
hornen mot trädet. Nå, mig kunde han i alla fall
inte komma åt, och det var lyckligtvis så varmt
att jag inte förkylde mig, fast jag annars har lätt
för att bli kall om magen. Jag försökte tala förstånd
med dem, men det var ingen möjlighet. Vitkullan
hade bara förakt till svar, Majros tittade ilsket
under lugg, och Herkules var nu en gång bragt ur
jämvikten. Och på sätt och vis hade de ju rätt. Hur
skulle de kunnat föreställa sig, att detta främmande
vita djur, som vid deras åsvn tog till flykten och
klättrade upp i ett träd och som varken hade svarta
kläder eller glasögon eller halmhatt med vida
brätten, var identisk med deras husbonde och goda vän!
Han måste naturligtvis ovillkorligen vara deras
fiende, eller i vart fall en främmande, löjlig och
oanständig företeelse, som borde bekrigas.
Emellertid är det lyckligtvis så, att en häftig
sinnesrörelse sällan är långvarig, åtminstone inte hos
nötkreaturen. Efter en stund började det frodiga
gräset på marken taga deras uppmärksamhet i an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
