Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJ BYLLANS GROTTA
63
— Egentligen tycker jag inte att man skulle äta
i fria luften, sade majoren. Det blir fult med alla
de upphettade ansiktena ute i skarpa dagsljuset.
Grothusen skrattade till, kort:
— Ja, du har dina idéer, du Fredrik, sade han.
Du är egentligen en oförbätterlig gammal
estet-fiabb. Men för resten har du rätt. Och vet du vad
— den vackraste människan här i sällskapet är
alltjämt Olga. Trots sina femtio år.
Majoren nickade. Och det gick en stund innan
han svarade — som om han talade för sig själv —:
— Ja. Hon är förtjusande. Kan aldrig bli annat.
Aldrig, så länge hon lever.
Och plötsligt rodnade han som en gosse. Han
erinrade sig att han hade hennes dotter bredvid sig
till höger. Och han visste att Nanny inte tyckte om
att höra moderns skönhet berömmas.
— Mamma, det var Nannys tunna och litet
skarpa röst, det var synd att du inte hörde vad
farbror Fredrik sade nyss.
Men hennes röst drunknade i sorlet. Modern
hörde henne icke.
— Skål, lilla Nanny, sade majoren för att blidka
henne.
— Farbror brukar ju säga att mamma "går i
rokoko" också, sade Nanny. Och det är den värsta
stil jag vet.
— Nå, herregud, lilla Nanny. Var stil får väl
gälla för sig själv. Och du går i en allvarligare stil,
det vet jag ju.
Nanny hade inte ett drag från modern. Hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
