Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sJ byllans grotta 71
var så hemskt. Ty han älskade henne. Och han
ville älska henne.
Och han ville ha hem och barn. Ett rotfäste i
livet. Det var länge sedan han visste av något hem:
hans föräldrar hade dött tidigt. Också däri såg
han ett band mellan hans älskade och honom, att
de bägge voro två föräldralösa barn.
Och han kände att han inte längre kunde leva som
hittills: utan kärlek. Det ledde till så mycket, som
var fult. Han mindes sin "första kvinna". Det var
en jungfru på ett inackorderingsställe, där han
bodde det sista året han gick i skolan — han var
aderton år. Hon var söt, och de brukade kyssas
ibland. Det såg inte ut som han skulle komma stort
längre med henne — hon tycktes ta det hela bara
som lek och skämt. Tills hon slutligen — då han
redan hade så gott som uppgivit hela saken — en
natt kom insmygande till honom alldeles av sig
själv...
— Ja — sedan blev det förstås en jäkla historia.
Och henne gick det illa för, stackare. Men det
måste det ju.
Och sedan dess hade han varit med om åtskilligt.
Å, vad han var trött och led vid allt detta. Han
ville ju ingenting hellre än att kunna få leva
vackert. Och han "kände ett stort, ljust lugn nu, när
äntligen kärleken hade kommit. Den rätta kärleken.
Som en blixt hade den kommit. ..
Brukspatron Mertens knackade i sitt glas. Han bad
att få utbringa en skål för de nyförlovade. Det skulle
inte bli något långt tal. Han avskydde långa tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
