Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 hjalmar söderberg
Man lyssnade andaktsfullt.
Han ville likna kärleken vid det lekande skämtet.
Men äktenskapet var livets allvar. Ett äktenskap i
kärlek, det är allvar och skämt i harmonisk enhet.
Han hade låtit sig berättas, att så att säga den
första spiran till de båda ungas förbund hade
knutits — helt nyligen — i den gamla, historiskt
minnesrika staden Kalmar.
(Snälla Karl Johan, interfolierade Olga Mertens,
hur bär du dig egentligen åt för att knyta en spira?)
Talaren trodde sig icke uttala något alltför dåligt
omen, om han därav tog sig anledning att
jämföra de båda ungas förbund med Kalmarunionen.
Den hade visserligen sina stormar. Men vilket
äktenskapligt förbund har inte det? Man måste likväl
medgiva, att i dessa besynnerliga tider, då man
gifter sig och skiljer sig som man byter om skjorta,
måste det anses ganska vackert, om ett äktenskapligt
förbund räcker lika länge som Kalmarunionen! Och
han ville uttala den vissa förhoppningen, att det
förbund, som nu stod i sin första knoppning, skulle
komma att räcka ännu längre.
Från Kalmarunionen kunde talaren icke undgå
att osökt komma in på den nyss så sorgligt och
lättsinnigt sönderbrutna unionen mellan Sverige och
Norge. Och han ville uttala sin lyckliga förvissning
om att allas vår kära lilla Elsa skulle komma att
bli en vida bättre och trofastare hustru för vännen
Karl Hennings (han hade nyss lagt bort titlarna
med honom) än Norge hade varit för Sverige. Och
att Karl Hennings skulle bli en god och trofast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
