Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sJ byllans GROTTA 79
Olga Mertens och Fredrik Vellingk kommo emot
dem i måndimman.
— Vart skall ni ta vägen, barn? frågade Olga.
— Till "Sibyllans grotta", svarade de bägge i
munnen på varandra.
— Ja, den är ju alldeles här, sade Olga.
Det var bara ett par steg dit.
"Sibyllans grotta" var en grottliknande
urholkning i strandväggen. Det var någon gammal historia
förbunden med den, men ingen mindes den.
— Nu skall du vara sibyllan och spå oss, faster
Olga, sade Elsa.
— Å herregud, barn, sade Olga, har jag
verkligen redan blivit en gammal spåkäring? Ja, ja.
Tiden går. Det är otroligt så den går. Och tröttnar
aldrig.
— Den går ifrån oss, Olga, sade Vellingk.
— Ja, ja. Man orkar inte följa med. Och till
sist vill man inte orka längre. Men vad vill du att
jag skall spå?
— Du skall spå oss olyckor, faster Olga, sade
Elsa. För då kan jag vara viss om att de inte händer.
— Nå, så spår jag dig väl femton barn, att börja
med.
— Fy, så oanständigt, sade Elsa. Kan du inte
hitta på några smakfullare olyckor åt mig, lilla
faster ?
Olga satt på en sten och stödde huvudet i
händerna. Hennes ögon följde ett ensamt seglande
silvermoln som drev genom rymden.
Och hon sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
