Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
hjalmar söderberg
ödmjukancle slätrakningen och känt aktningen för
sitt människovärde gro på nytt och växa i kapp med
skäggstubben på överläpp och haka. Men nu, då han
verkligen var fri och kände sommarmorgonens
svala och lätta bris fläkta kring tinningarna och
hörde suset i de stora träden, skötos alla dessa
planer liksom av sig själva en smula i bakgrunden,
naturligtvis bara tills vidare, bara för några
timmar eller kanske för en dag, och en enda stor
lyckokänsla steg upp i honom och svepte in honom nästan
som i en yrsel. Han var också mycket hungrig, ty
han hade knappt rört Långholmsmaten denna sista
morgon, och han tänkte med längtan och välbehag
på en liten matservering vid Brännkyrkagatan, som
han kände till sedan gammalt, och på en stor biffstek
med lök och en eller kanske två buteljer öl —
tänk, öl!
På Långholmsbron stod en ledig vaktkonstapel
och metade mört på små saffranskulor. Blom
stannade med armarna mot broräcket och såg på; det
roade honom att låtsas som om han icke hade
bråttom. Där nere i det lugna vattnets tjocka grönska,
i skuggan under bron, gingo stora rödögda mörtar
av och an kring fångvaktarens saffranskula, petade
till den ett tag, vände tveksamt om och kommo
tillbaka igen; då och då kom en och annan sarv med
röda fenor och gullrygg, vackra fiskar, men litet
leriga i smaken, och emellanåt blänkte också den>
breda silversidan på en braxenpanka. På bägge
sidorna av det smala Långholmssundet doppade
stora lutande pilar sina grågröna blad i vattnet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
