Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
hjalmar söderberg
DRÖMMEN OM ÅLDERDOMEN.
Jag drömde i denna natt, att jag hade blivit
gammal. Levde jag ens? Jag vet det knappt. Jag hade
överlevat allt, som fordom var mitt liv, och jag var
mera lik en skugga än en människa. Jag irrade
omkring i skymningen på välbekanta gator. Jag såg
förfallna hus skymta förbi, hus, som jag mindes,
att jag hade sett byggas i min barndom, och som
jag då trodde vara ämnade till boningar åt furstar
och stora herrar, men som nu tycktes tigga om att
få gömma sig i skuggan. I en gatufond reste sig
en röd kasern, från vars tak vajade en flagga med
främmande färger. En trupp soldater marscherade
förbi med byxorna instuckna i tunga stövlar. Deras
järnskodda klackar skrällde mot gatläggningen.
Mitt på den smutsiga gatan sutto två små barn och
lekte, så smutsiga själva och så fattigt klädda, att
de tycktes smälta ihop med gatan och knappast
syntes. De sågo icke soldaterna, och soldaterna sågo
icke dem. Det är inte deras fel, sade jag till mig
själv; det kommer sig av att de äro förbjudna att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
