Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drömmen om ålderdomen
113
när jag såg närmare på det, fann jag att det var
gammalt och nött och icke längre gångbart. Det bar
profilen av den kung, som regerade i min ungdom,
och kring kanten löpte hans valspråk, halvt
utplånat av tiden: Brödrafolkens väl. Jag stod länge och
stirrade på detta gamla mynt och kände lust att
gråta.
Ja, ja, det var den tiden . . . Den gyllene fredens
tid, som poeterna i våra dar ha kallat den. Det kom
andra tider sedan. Åter såg jag för mig den röda
kasernen och de främmande soldaternas grova
stövlar. Och mina barn och mitt hein, som jag sökte
nyss? Å, nu minns jag allt. Jag är gammal och har
överlevat allt, jag har inga barn och intet hem. Min
dotter uppfostrade jag i mina idéer, men då hon
blev vuxen, blev hon förälskad i en missionär och
gifte sig med honom och blev borta. Och min son
— hur var det, ville han inte bli officer? Jo visst,
men det bjöd mig för mycket emot, och jag hade
inte heller råd till det. Men han var värnpliktig, när
det stora kriget bröt ut, och dog av svält uppe i
•Lappland. Om han hade varit officer, hade han
kanske åtminstone inte dött av svält. Men det är
länge sedan, allt detta, och jag minns det bara helt
dunkelt. Jag har överlevat allt, och jag är själv en
dröm. Och jag viskade för mig själv några ord,
som jag en gång hade läst på en grav, då jag en
blå vårkväll i forna tider gick över en kyrkogård
med henne, som jag älskade den tiden -— jag
viskade de orden åter och åter för mig själv: Allés
g e h t vorüber unid w i r d z u m T r a u m.
8. — Söderberg, Samtidsnoveller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
