Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
hjalmar söderberg
grind mellan två stora fyrkantiga stenstolpar med
stora vita hättor av snö. De stämde mig så
underligt vekt, kanske för att de liknade två översnöade
gravar. Jag kom in på den stora gården med en
liten fontän i mitten, och jag såg strax att det lyste
i salsfönstret. Lampan stod på bordet, det var dukat,
och de sutto redan till bords. Jag gick fram till
fönstret, knackade på rutan och nickade åt dem där
inne. Men de sågo mig icke och hörde ingenting och
fortsatte att äta. Och med ens såg jag, att det var
främmande människor kring ett främmande bord.
Det var icke de mina. Det var en tjock fru och en
flintskallig herre i nattrock, som såg ond ut och
tycktes gräla, och några halvvuxna barn, och de
hade vaxduk på bordet. Den flintskallige herrns
ansikte kände jag för resten mycket väl igen från
Du Nord, där han brukade dricka toddy. Jag
skämdes förskräckligt. Ja, det var ju här vi bodde det
första året, men vi flyttade för att det fuktade, och
nu bo vi i en helt annan stadsdel–och jag är
så trött–-
t
Åter gick jag ute i snön. Jag skulle ju gå hem.
Jag försökte intala mig själv, att jag visste precis
vart jag skulle gå, och att jag gick närmaste vägen.
Jag sneddade över gator och vek om hörn, men vart
jag än kom hade jag en känsla av att jag helt nyss
hade gått där förbi. Vid en lykta stod en gammal
kvinna och räckte fram sin hand, men hon dolde
sitt ansikte. Jag gick förbi henne, men kände på
samma gång instinktmässigt efter i fickan, om jag
hade någon slant. Jag fick upp ett silvermynt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
