Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
HJALMAR SÖDERBERG
det regnade i förmiddags? Är det inbillning bara,
är det minnet av den gångna dagen som ligger kvar
och påverkar och förändrar bilden, som ögat ser?
Är det så?
— Troligtvis.
— Det är besynnerligt.
Vi sutto tysta ett par ögonblick. Jag betraktade
honom. Han strålade av ungdom och hälsa. Han
såg ut som om han hade tillbragt dagen ute, han
hade redan en aning av solbränna i hyn och ett par
violer i knapphålet.
-—- Vem har du fått violerna av? frågade jag.
Han log ett hastigt blixtleende med sina vita
tänder, men blev strax allvarlig igen.
— Av Gärda, svarade han.
Och utan att vänta på vidare frågor av mig
fortsatte han:
— Kommer du ihåg, att jag en gång i världen
talade med dig om en flicka, som hette Gärda?
Jag skakade på huvudet.
— Är det länge sen? frågade jag.
Han funderade litet.
— Låt mig se — hur gamla äro vi nu?
Trettiosex år. Ja, det är väl alltså femton eller sexton år
sen. Jag var tjugu år då.
Tag blev tankfull. Sexton år sen . . . Ären hade
rullat, rullat, rullat. Idéer hade sjuknat och dött
under den tiden, och andra idéer hade lyft vingarna
till flykt. Europas och världens karta hade skiftat
utseende. Krigets åskor hade knallat lite här och
var, furstar och väldige hade gått ur ljuset in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
