Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och min nyfikenhet. Den första bjöd mig att
fortfarande ge hela saken fanken och låta skräddaren
behålla den misslyckade västen jämte teaterkikaren
och badkappan. Men nyfikenheten segrade. Det är
intressant att lära känna vilda folkslags seder och
bruk.
Kvällen innan rättsförhandlingen skulle äga rum
satt jag på Café Luitpold, som vanligt. Där tänkte
jag över vad jag skulle säga och antecknade det med
blyerts på några papperslappar. Ty det är mig
omöjligt att utan förberedelse säga något förståndigt på
ett främmande språk.
Nästa morgon lyckades jag genom ett litet
underverk kravla mig upp ur sängen i så god tid, att jag
verkligen befann mig på slagfältet precis kl. 9. Den
föregående nattens meditationer på Café Luitpold
hade fyllt mig med segerstämning. Jag var viss om
att vinna processen. Det fanns väl ingen möjlighet
att skräddaren kunde få rätt i denna sak!
Justitiepalatset i München är ett stort hus i
modern barock. När man kommit in genom porten,
befinner man sig i en stor ljusgård eller hall, som
påminner om en operasalong i rokoko. "Die
Ladung" — stämningen — hänvisade mig till rummet
n:r 66. Jag lyckades efter en stunds kringirrande
finna rummet. Det påminde om en skolsal i gamla
ladugårdslandsskolan i Stockholm, men tarvligare.
På några nakna träbänkar sutto några ruskiga
individer, bland vilka jag upptäckte skräddaren. Vi
utbytte en något stel hälsning. Bakom domarskranket
syntes till en början inte en katt, men efter några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
