Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte. Illusionen att det finns en Rättvisa är en
nödvändig illusion. På den vilar hela samhället.
De sista orden, sammanställningen av "illusion"
och "rättvisa", tycktes göra den unge domaren en
smula perplex. Ett ögonblick såg han ut, som om
han tänkte döma mig till fängelse på vanlig
fångkost för opassande uppträdande inför rätten. Men
i nästa ögonblick röjde hans ansikte mildhet och
överseende: det var tydligen en halvtokig utlänning
han hade för sig... Och han sade:
— Ni vill alltså nödvändigt ha en dom?
— Jag trodde, svarade jag, att det var därför jag
var kallad hit på denna för mina vanor något tidiga
morgontimme.
— Mja, svarade domaren, en dom kan jag inte
avkunna nu. Saken är för litet utredd. Vi måste
inkalla en kommission av sakkunniga.
En kommission av sakkunniga! Naturligtvis
skräddare! Jag kände jorden gunga under mig...
Plötsligt frågade domaren:
— Har ni fast bostad här i München?
— Jag bor för ögonblicket på "Hotel Vier
Jajhreszeiten", svarade jag.
— Och ni är beredd på att stanna här i München
vintern över?
— Nej, fy tusan! — hade jag så när sagt, men
jag sade bara: nej, jag har tänkt resa om ett par dar.
Vid detta oskuldsfulla svar förklarades den unge
domarens stränga ansikte plötsligt av ett ljust och
soligt leende.
— Det förändrar saken betydligt, sade han. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
