Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slagskämparna helst till utkanterna av Europa. Och om
du ännu levde, finge du kanske Nobels fredspris.
Frid vare med dig!
Därefter gick jag in i Rådhuskällaren och
förfriskade mig med en dunk iskallt rhenskt.
Vid bordet bredvid sutto två herrar och spelade
schack. Partiet led mot sitt slut, och för svart
tycktes redan nederlagets skymning breda sig över
slagfältet. Nu förhåller det sig så, att det bland
schackspelare inte anses opassande att titta på
andras spel, troligtvis av det skälet att det är
omöjligt att låta bli. Jag tittade alltså och upptäckte
därvid att svart, som just hade draget, med ett
ganska enkelt litet tjuvknep kunde rädda sig och
göra remis. Men det behöll jag naturligtvis för mig
själv. Jag var mycket spänd på att få se om svart
skulle upptäcka det rätta draget; men han fann
det inte utan uppgav partiet som hopplöst. Segraren
reste sig glad och nyter och gick sin väg.
Nu, då partiet var slut, kunde jag inte neka
mig den lilla grymheten att artigt visa den slagne
det drag, med vilket han kunde ha räddat sitt skinn.
— Verkligen...? Ja visst! Och han slog sig för
pannan och okvädade sig själv med alla de invektiv,
som en schackspelare i ett dylikt dystert ögonblick
aldrig skonar sig själv för: nöt, fä, idiot!
— Ni överdriver, sade jag. Den som sitter
bredvid och ser på ett parti har ofta lättare att se det
rätta draget än den som är mitt inne i spelet. Och
jag är viss om att er motspelare inte heller såg
draget, i så fall skulle han inte ha nekat sig det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
