Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristian och fredrik 175
t
— En skriande orättvisa, svarade jag, är det
väl dock ännu egentligen bara i London . . . ?
Jag kände mig genomborrad av en blixt lur två
sköna och ilskna ögon.
— Man löser inte den frågan med en dålig vits,
sade min bordsdam.
Jag ångrade mig och blygdes.
— Ja, återtog jag något uppmjukad, naturligtvis
är det en orättvisa. I er närvaro känner jag mig
nästan viss om att det är en orättvisa. Men världen
är full av orättvisor, och politiken måste nöja sig
med att försöka råda bot för de allra värsta.
Frågan är alltså om kvinnans saknad av rösträtt hör
till de orättvisor som trycka allra hårdast. Gör den
verkligen det — trycker den verkligen så hårt att
det trycket kan berättiga suffragetterna i England
att komma hoppande som en hund i ett kägelspel
och störa statsmännen i deras dagliga slit med
saker som inte tåla uppskov? De politiska striderna
bottna till någon ringa del i rent ideella
meningsskiljaktigheter mellan människor av samma
samhällsklass, men i oerhört mycket högre grad ha
de sin grund i intressemotsatser mellan skilda
samhällslager. Men eftersom kvinnorna genom
försynens visa anordning äro så tämligen proportionellt
fördelade på de olika samhällsklasserna, kan jag inte
se annat än att deras respektive klassintressen redan
äro representerade genom männen — så vida ni inte
menar att kvinnorna äro en samhällsklass för sig,
«
fientlig mot männen som de fattiga -mot de rika —
förlåt, tvärt om ville jag naturligtvis säga. Menar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
