Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„ 182
hjalmar söderberg
allt detta är värdelöst, böra vi utan dröjsmål betala
vår räkning och bryta upp för att i sömnens armar
söka glömma tillvarons intighet.
— Du har rätt, svarade Leontes dyster och
förströdd.
Vi ämnade just sätta detta vårt beslut i verket,
då vår vän Pellio, som livnär sig genom att stilla
människornas hunger efter nyheter, plötsligt dök
upp bakom oss och tog plats vid vårt bord. Hans
hår är grått med en skiftning i violett; hans ögon
äro milda och vackra, ehuru lättsinniga och fulla
av svek. Han har en röd näsa och ett tovigt filosof
-skägg. Han hade suttit ocjh ätit sin middag vid ett
bord strax bredvid och hört vårt samtal, och han
yttrade nu dessa ord :.
— Ni ha fullkomligt rätt, o Leontes och Tuppy,
nämligen däri att livet och allt vad det kan bjuda
människan är tomt och av föga värde. Men
däremot är det alldeles ologiskt att därav draga den
slutsatsen, att man bör betala. Tvärt om, då ju allt
detta likväl är värdelöst, böra vi skyndsamt
avlägsna oss utan att betala.
Vi sutto ett ögonblick slagna av den logiska
skärpan i hans ord.
— O Pellio, svarade Leontes, ditt skarpsinne är
stort, men ditt hjärta har blivit fördärvat genom
ditt yrke, som injagar fruktan hos alla stadens
värdshusvärdar; de ogilla helt säkert dina filosofiska
maximer, ehuru de icke våga gendriva dem.
Och efter att hava kallat på kyparen, tog han
upp några guldmynt ur fickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
