Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satan, majoren ocii hovpredikanten 185
konsuln — lyfte han i stället ett vattenglas, och
ögonen under de barska brynen irrade långt ut åt
periferien.
Hovpredikanten var däremot en riktig |hovpredi-.
kant; och emedan han visste att jag var en otrogen,
talade han icke med mig om de eviga sanningarna,
utan om rödvinet.
— Det är något alldeles extra, sade han. Det
märkte jag strax. Och för mig är det av allra
största vikt att rödvinet är gott, ty jag törs inte
dricka något annat.
Och han tillade viskande:
— Magen är skral.
Jag nickade instämmande och litet förstrött. Snett
över bordet, mellan blommor och kristallkaraffer,
såg jag ett kvinnoansikte. Hennes hy var blek och
hennes läppar röda. Hon betraktade mig, medan hon
läppjade på vinet; åtminstone föreföll det mig så.
Och därunder stack hon ut en liten bjärtröd
tungspets och rörde den sakta fram och åter mellan
läpparna. Det var denna syn som gjorde mig tankfull
och förströdd.
Plötsligt hörde jag majorens kommandoröst, som
väckte mig:
— Är herrn frälst? frågade han.
— Ja, svarade jag utan betänkande; ty jag anade
att det var det enda säkra sättet att komina ofrälst
upp från bordet.
Majoren blev litet perplex. Han hade inte väntat
sig det; jag ser inte ut som om jag vore frälst. Han
tog en klunk vatten och teg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
