Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 -
hjalmar söderberg
En stråkorkester, dold bakom ett förhänge,
spelade dämpat en spansk dans.
Hovpredikantens huvud, vilket tycktes sitta löst
på sin stjälk som en mogen frukt, rörde sig sakta
i musikens takt.
— Det bor en gud i musiken, sade han.
Majoren stirrade ned i sitt vattenglas, som om
han såg syner. Plötsligt bleknade han och sköt glaset
ifrån sig. Men i nästa ögonblick tog han det åter
till sig och stirrade ned i det med .sammanbitna
läppar; därefter sköt han det över till mig.
— Var god och säg mig om ni ser något, sade han.
Jag stirrade i min tur i glaset, men såg blott
kolsyrebubblorna stiga uppåt likt frälsta själar.
Jag sade honom att jag icke kunde se något.
— Det är musiken, mumlade han. Satan bor i
den där musiken.
— Men vad ser majorn i glaset? frågade jag.
— Ser ni damen därborta, hon som sitter och
räcker ut tungan ? Det är henne jag ser i glaset. Och
jag ser henne alldeles naken!
— Får jag se ett tag till, sade jag.
Och jag stirrade mycket länge och allvarligt ned
i vattenglaset.
-—- Nej, sade jag till sist, jag ser ingenting alls.
Majorn borde kanske dricka ett glas vin.
Han slog ett par droppar vin i vattnet, men drack
icke utan fortsatte att stirra ned i den nu svagt
rödfärgade vätskan.
Det är borta nu, sade han till sist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
