Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 -
hjalmar söderberg
Värdinnan gick igenom rummet:
— Ni fryser väl inte? sade hon. Ni som är
gammal, herr professor — har ni någonsin varit med
om ett sådant väder i början på februari?
— Min nådiga, den gamle mannen lyfte litet på
det ena ögonlocket, det andra var lamt, jag har
så dåligt väderleksminne. Jag minns ingenting om
vädret förr i världen, annat än det som är
förknippat med en eller annan särskild idéassociation. År
48 till exempel. Jag minns mycket väl hurudant
väder det var den dagen då februarirevolutionen
bröt ut — hur milt det kändes i iluften, och hur
solen lyste på husraden mitt över gatan — jag
satt utanför ett kafé vid boulevard des Capucines —
— Min kära vän, värdinnan stack en rynkad näsa
in i herrummet, du gör dig löjlig med dina
oanständiga fotografier. Å, musik, musik! Finns det
någonting i världen som kan jämföras med musik,
professor?
— Jag vet inte. Jo, kanhända — själva källan,
som den rinner fram ur. Den gemensamma källan
till den där herrns vackra sång och er mans fula
fotografier.
Generalkonsulinnans mun log ännu lika
förbindligt, men hennes ögon stirrade som på en dåre. Då
professorn märkte det lät han också det levande
ögonlocket falla ner:
— Kärleken, min fru.
— Svenskarna, tillade lian, ha gjort sig bekanta
för att älska musik och hata tankar. För min egen
del är jag tyvärr omusikalisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
