Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter middagen 199
En flintskallig herre kom in från entrén. Det var
en framstående politiker oc|h medlem av första
kammaren.
— Nå, vad nytt från riksdagen? frågade
värdinnan.
— Stora nyheter, lilla kusin. Världen går framåt
så att det är en glädje att se på det. Efter vårt beslut
i dag ha vi kommit så långt att vi allesammans kan
hänga oss när som helst och ändå få en gentil
begravning. Kan du motstå frestelsen?
Värden kom fram i dörröppningen och räckte
handen åt senatorn:
— Nå, och diskussionen? Hade den några
poänger ?
— Knappast. Minoriteten samlade sig kring
parollen: kyrkans sorg. En och annan var
gråtfärdig. Men biskopen skakade av raseri när han skulle
tolka kyrkans sorg. Det är ett våldsamt
temperament, biskopen.
De tre gamla fruarna kastade villrådiga och för-’
skräckta blickar omkring sig:
— Är det verkligen möjligt, sade den mellersta,
att första kammaren tar självmördare i försvar?
— Å, långt ifrån . . . Kammaren var naturligtvis
överens om att självmord alltid är omoraliskt. Det
betonade också justitieministern.
— Biskopen, sade den gamle professorn, tycks
lida brist på historiskt sinne. Teorien att kyrkan
uttrycker sin sorg över självmordet genom
begravningen i tysthet är alldeles ohistorisk. Förr sade
kyrkan till den sörjande änkan: din man är i helve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
