Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 - hjalmar söderberg
beröva sig det. Det skulle icke heller vara likt Jahve
att vilja tvinga en man, som låtit ertappa sig med
att stjäla ur en kassa, till att fortfarande orena
jorden med sin tillvaro. Dessutom hade han ju icke
något helvete till sitt förfogande. Han kände icke
till något svårare straff än döden. Därför stod han
i alla fall maktlös mot självmördare.
— Men från ett till annat — medan vi nu vänta
på herr Luthers katekes, bankdirektören slog sig
ned i hörnet bredvid damen i rött och vände sig
till henne, är det verkligen sant att man i edra
kyrkor tackar Gud, när någon dött? När en
familjeförsörjare dör i sina bästa år — tackar då prästen
Gud på änJkans och barnens vägnar, och på
församlingens ?
— Jag vet inte, svarade den röda damen. Jag
går aldrig i kyrkan. Och när jag har varit .på
begravning har jag haft annat att tänka på än att
höra på prästen.
— Jo, sade den unga flickan i vitt, jo, det är sant.
— Ä . . . Och det väcker ingen anstöt hos
församlingen ?
— Jo. Hos de få som tänka närmare på det.
— Det är dock besynnerligt. Job var en from
man. Den frommaste på den tiden. Han sade:
Herren gav och Herren tog, välsignat vare Herrens
namn. Men jag tror inte, att han menade det. Och
det är för resten ett mycket långt steg därifrån
och till att direkt tacka för slaget.
— Men, sade den unga flickan i vitt, egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
