Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 -
hjalmar söderberg
som ett förbud mot självmord i allmänhet —
tydligen det enda man har kunnat leta upp i hela tjocka
bibeln!
Häpnaden var allmän. De gamla fruntimmerna
sade, att det var en galen katekes.
Den unga flickan i vitt, som nyligen hade gått
och läst, sade:
— Lilla farfar, giv mig katekesen!
Och då hon hade fått den, tog hon och kastade
den med en rörelse av oändligt mjukt behag ut
genom det öppna balkongfönstret, ned på gatan.
— Usdli, det börjar ändå bli kallt här inne till
sist, sade värdinnan och stängde balkongdörren.
— Nå, det var den distingerade unge
operasångarens djupa och sonora stämma, en feghet
förblir det dock alltid att ta livet av sig.
De gamla damerna i soffan foro upp i
förtjusning: Ja, Gud vad det är fegt att ta livet av sig!
— Dja, sade bankdirektör Israel, dja, därför få
vi ju också redan i skolan som avskräckande
exempel läsa om den fega Lukretia, om den tarvliga
kraken Hannibal och om det gamla rädda kräket
Cato — kort sagt, alla de där som voro för fega
att se’ livet i ögonen och lömskt smeto bort ifrån
hela historien.
— Ja, det var den röda damen som föll in, ja,
för att nu inte tala om Judas Iskariot, som fegt gick
och hängde sig, fast han mycket väl hade kunnat
köpa en åkerlott för sina silverpengar och genom
ett aktningsvärt liv försona sitt brott. . .
Den distingerade unge operasångaren hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
