Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 -
hjalmar söderberg
Kammarherren bjöd Markel en pris ur sin
gulddosa, som var en present från änkehertiginnan av
Dalarne:
— Käre vän, sade han, vi kan ju nöja oss med
att säga, att det innebär en viss överdrift.
— Men hon tror det naturligtvis gärna, ty det
ger ju dock litet lyftning och patos åt ceremonien.
Och när så en rad av år har gått och det blir för
mycket slitningar i äktenskapsmaskineriet, så att
hon till sist inte ser någon annan utväg än att lämna
furstinnehärligheten i sitt värde och försöka leva
sitt liv så, som det passar henne själv — då
skuffas folket fram igen! Då säger hela
reptilpressen och tant Henriette med en mun, att hon har
svikit plikterna mot sitt folk! Och folket, det säger:
jaså, och lever lugnt vidare som förut, betalar sin
skatt och sina brödtullar och traskar sin
bondbevä-ring, och den ena korsar sig över hennes synd, och
den andra säger: stackars kvinna, och den tredje:
det gjorde hon rätt i, och om ett år är det glömt,
utan att en enda av rikets undersåtar har märkt
någon olägenhet av den där plikten, som sveks. Nog
händer det ibland, att man där uppe sviker sin plikt
mot folket, men det går till på annat sätt, och det
märks — det märks och känns!
Markel hade talat sig het, och han fortsatte:
— Nej, om folket hade en röst och kunde tala,
då tror jag att det skulle säga till kronprinsessan:
Kära prinsessa, om du har det alltför svårt där
uppe i slottet, och om du tror att du kan få det
bättre på något annat sätt, så handla som du tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
