Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generalkonsuln pa slottsbal 223
kommendörsband slagit den nödvändiga bryggan,
och med lugnt samvete tog han Alligatororden från
spegeln och hängde den för första gången över
sin röda och guldsmidda uniforms frack. Och då han
nu fullt färdig betraktade sig i spegeln, var det
bara en sak han hade velat ha annorlunda,
nämligen sig själv. Ty han smickrade sig med att icke
vara dum och att till och med vara en smula
människokännare; och detta var orsaken till att han
satte mycket mera värde på sina ordnar än på sig
själv.
Kvällen var vacker och lagom kall och gnistrade
av stjärnor. Rubin beslöt att gå till fots; det var
en lagom promenad. Klockan i Jakob visade på
halv nio. Han var alltså mycket för tidigt ute och
kunde göra vad han ville under en god timme. Han
stannade tveksam framför porten till ett hus, där
det bodde en gammal vän till honom. Om han skulle
gå upp och sitta och prata en stund? Men mej, det
passade inte riktigt nu. Vännen, som befann sig i
en mera blygsam levnadsställning, skulle lätt ha
kunnat tro att han ville blända honom med sin prakt.
Han gick förbi.
Han stannade framför ett cigarrbods fönster och
smålog vänligt åt sitt porträtt, som grovt karikerat
men dock igenkännligt stirrade (honom till mötes
från första sidan av en skämttidning. Teckningen
framställde ett symboliskt slagsmål mellan ett antal
kända finansmän, av vilka de flesta voro större och
ryktbarare än han, och i vilkas sällskap han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
