Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 -
hjalmar söderberg
nöje såg sig karikerad. I en annan skämttidning
såg han en annan grupp av offentliga män, som,
också de, till större delen voro hans vänner och
bekanta.
— Ett litet folk och en liten stad, tänkte han.
Vi äro ett litet fåtal figurer, som sprattla på scenen,
alltid desamma — och om en stund träffar jag
hela bunten på slottet. Men att svenska folket
intresserar sig för oss och våra små affärer är väl
dock egentligen en inbillning hos
skämttidningsredaktörerna. Nå, jag har för resten ingenting emot
den . . .
— God afton, herr mandarin. Han är på väg till
kungen, tycks det, att döma av riggen?
Det var en kvinnoröst. Rubin vände sig om.
— Se, Klara. Det var länge sedan. Du har blivit
litet fet.
— Åja, affären bär sig. Jag har nyss stängt och
är på väg hem. Om jag inte misstänkte att du har
andra planer, kunde jag bjuda dig på en whisky
hemma hos mig?
Rubin betraktade henne ett ögonblick innan han
svarade och gjorde i en enda snabb blick under
gaslyktan ett överslag över de spår, som de sista fyra,
fem åren hade lämnat i hennes yttre. Klara
Lieb-man ... Så smärt och späd hon var förr. På den
tiden stod hon i en parfymbutik. Nu hade hon egen
affär, som han och ett par andra vänner hade hjälpt
henne att sätta upp. Deras förhållande hade alltid
varit fritt från illusioner, och upplösningen hade
varit fredlig. Egentligen hade han aldrig kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
