Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 -
hjalmar söderberg
mig. Vad skulle kungen ha sagt, om du hade kommit
på slottet med trasiga broderier på kragen ? . ..
Och hon tryckte en liten kyss mot hans nacke.
Det gjorde honom ett visst nöje att se, att hon
var vid gott humör igen, han tyckte att han borde
kyssa henne, men hon vred sig undan, och hans
försök var också rätt lamt och ledde icke till något.
— Nu får du gå, min vän, sade hon, annars
kommer du för sent.
Hon hjälpte honom hastigt på med pälsen, han
tömde sin grogg, kysste henne chevalereskt på
handen och gick.
Sirius gnistrade mitt över den upplysta
slotts-fasaden.
— Det är en snäll flicka, Klara, tänkte
generalkonsuln, medan han gick över Norrbro, och jag skall
inte glömma bort henne, om hon en gång behöver
mig. Men groggen var litet för stark.
I slottsvalvet fick en rest av gamla
vördnads-känslor makt över honom, och Karl XII: s
drabanter i trappan gåvo honom ett obestämt intryck av
att svenska historien alltjämt fortsatte med full fart
och att han var med i den. Men då han efter att
ha så lätt som möjligt tryckt förste hovmarskalkens
hand fann sig stå i en klunga av gamla vänner och
bröder, kände han sig hemmastadd som vanligt och
erfor blott — som vanligt — en lätt känsla av
obehag över att hans uniformsfrack var röd. Han
skulle hellre ha velat ha den i samma mörkblå färg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
