Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 -
hjalmar söderberg
man bara har ett öga, kan man blott se tingen på
ett sätt. Då vet man precis vad man skall tänka
och tro. Man blir klok och enfaldig som en gud, och
det går en väl i händer.
Jag har också hört något om att det skall finnas
en annan vishetsbrunn. Den är djupare än den
första, och vattnet är också mycket kallare i den.
Det är så kallt att blodet fryser, om man dricker
ur den. Och den som en gång har druckit av den
brunnens vatten, han ler inte mer, annat än åt deras
visdom som druckit ur Odins brunn. Men priset
är lite betänkligt. Det är inte fråga om ena ögat,
utan om det första hjärtat och den högra handen.
V ad det första hjärtat beträffar är skadan inte
stor; det skall ju värka bort i alla fall. Men handen!
Högra handen! Det är en betänklig sak.
Så har jag låtit mig berättas om
vishetsbrunnarna, men själv vet jag ingenting bestämt.
Men en dag, medan jag gick omkring och sökte
efter vishetens brunn — jag visste ännu inte att
det fanns mer än en — mötte jag en flicka på
Drottninggatan. Milde Jesus, vad hon var söt! Och
den dagen, den dagen! En snös-mältningsdag med
takdropp och sol och snabba vindilar med en aning
om vår. Och den flickan, den flickan! Men det
var en odygdig flicka; det såg man strax på henne.
Hon stannade framför en blomsterhandlares
fönster; jag stannade också. Våra blickar möttes. Jag
frågade henne helt sakta var hon bodde. Hon hade
den vänligheten att upplysa mig därom.
— Fråga efter Svea, viskade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
