Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 -
hjalmar söderberg
frack. Jag sålde mina böcker, de få jag ägde. Jag
kunde ha sålt min själ.
Kan man älska en allmän flicka? Jo, jo, nog
kan man det. Den olyckan ha många råkat ut för.
–-Hon är död för många, -många år sen.
En kamrat till mig, en olycksfågel, tog livet av
henne och sig själv en dag ute på ett utvärdshus.
En morgon efter en karnevalsnatt.
Han älskade henne.
Många vintrars snö har sedan dess fallit- lätt över
hennes lilla lätta hjärta. Och det finns kanske ingen
mer än jag i världen, som minns henne.
–-Men jag löste ut min silverklocka och
blev människa igen och skrev saker som
tidningsredaktörerna tyckte bättre om än mina vers, och
jag lever. Jag lever och lever. Herregud, vad livet
börjar bli långrandigt.
Jag sitter och stirrar in i den ensamma ljuslågan,
tills mina ögon bli blinda.
En gång — det är inte så länge sen — ville jag
skriva en dikt, där jag liknade min själ vid en
flämtande ljuslåga. Men det blev ingen dikt — bara
fyra rader.
Mätt av lust och matt av plåga
fräter du din lifsminut.
Själ, du fladdrar som en låga
som skall blåsas ut.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
