Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och börjar dunka mannen i huvudet med sin käpp.
Det var bara med anledning av hans utseende.
Nå, jag är nu ingen Schopenhauer; då jag såg
prästen komma emot mig på långt håll, det var på
Vasabron, stannade jag hastigt och ställde mig att
se på utsikten med armarna stödda mot broräcket.
Helgeandsholmens grå hus, den gamla badstuns
söndriga götiska träarkitektur som speglades bruten
i det rinnande vattnet, de stora gamla pilarna, som
doppade sina blad i strömmen. Jag hoppades att
prästen inte hade sett mig och att han inte heller
skulle känna igen min ryggtavla, och jag hade redan
i det närmaste glömt honom, då jag plötsligt fick
se honom, stå bredvid mig med armarna på
broräcket liksom jag och huvudet på sned — i
alldeles samma attityd som för tjugu år sen i Jakobs
kyrka, då jag satt i familjebänken vid min salig
mors sida och för första gången såg denna
förskräckliga fysionomi skjuta upp i predikstolen som
en otäck svamp och klämma i med sitt abba, käre
fader. Samma feta, grådaskiga ansikte, samma
smutsgula polisonger, litet gråa nu kanske, och
samma outgrundligt gemena blick bakom glasögonen.
Omöjligt att komma undan, jag är ju hans
läkare nu liksom många andras, och han kommer till
mig ibland med sina krämpor. — Se god afton,
herr pastor, hur står det till. — Inte bra, inte
riktigt bra, hjärtat är dåligt, bultar ojämnt,
stannar ibland om nätterna, tycker jag. — Det gläder
mig, tänkte jag, du kan gärna dö, din gamla rackare,
så slipper jag se dig mera. Du har för resten en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
