Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var upprörd och utom sig men icke mycket
blyg.
— Rädda mig, bad hon, rädda mig. Jag svarade
med plikten etc., men det var tydligen något som
hon icke förstod. Jag förklarade för henne att
lagen icke förstod sig på skämt i sådana fall. —
Lagen? Hon såg bara frågande ut. — Jag rådde
henne att anförtro sig åt sin mor: så talar hon
med pappa, och så blir det bröllop, — O, nej, min
fästman har ingenting, och far skulle aldrig
förlåta mig. De voro icke förlovade, hon sade
”fästman” blott emedan hon icke kunde finna något
annat ord, älskare är ett romanord som låter
oanständigt i tal. — Rädda mig, har ni då ingen
barmhärtighet! Jag vet inte vad jag gör, jag går i
Norrström!
Jag blev litet otålig. Hon ingav mig icke heller
något särskilt medlidande, sådant där arrangerar
sig ju alltid, när det bara finns pengar. Det är
bara stoltheten som får lida en smula. Hon snyftade
och snöt sig och talade förvirrat, till sist kastade
hon sig på golvet och sparkade och skrek.
Nå, det slutade naturligtvis som jag hade tänkt;
fadern, en rå lymmel, gav henne ett par örfilar,
gifte henne sedan i rykande fart med medbrottslingen
och skickade ut dem på bröllopsresa.
Sådana fall som hennes ha aldrig gjort mig
huvudbry. Men det gjorde mig ont om den lilla
bleka kvinnan i dag. Så mycket lidande och elände
för ett så litet nöje.
Aktningen för människoliv — vad är det i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
