Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på honom, där han satt orörlig med blicken ut i
det obestämda — sitt glas rörde han icke, och
cigarren höll på att slockna. Hundra gamla
drömmar och fantasier vaknade på nytt, när jag tänkte
på det liv som är hans och jämförde det med mitt
eget. Ofta har jag sagt till mig själv: begäret är
det ljuvaste i världen och det enda som en liten
smula kan förgylla upp detta eländiga liv; men
begärets tillfredsställelse måtte det inte vara mycket
bevänt med, att döma av alla dessa konsuler och
generalkonsuler som i den vägen icke neka sig något
och som likväl aldrig ha ingivit mig någon avund.
Men när jag ser en man sådan som han där borta,
känner jag en bitter avund längst inne. Det
problem, som förgiftade min ungdom och som tynger
mig ännu långt in i mannaåren, har för honom löst
sig av sig själv. Det är sant, det har det väl också
gjort för de flesta andra, men den lösningen på
problemet inger mig icke avund, utan äckel, eljest
skulle det för länge sedan vara löst också för mig.
Men honom har kvinnornas kärlek ända från början
fallit till som en naturlig rätt, aldrig har han stått
i valet mellan hunger och ruttet kött. Jag tror
knappt heller att han någonsin har hunnit med att
tänka särdeles mycket, aldrig har han fått tid att
låta reflexionen drypa gift i sitt vin. Han är
lycklig, och honom avundas jag.
Och jag tänkte också med en frysning på henne,
på Helga Gregorius, jag såg hennes lyckodränkta
blick genom skymningen. Ja, de två höra ihop,
det är naturligt urval. — Gregorius; varför skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
