Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satt där hopkrupen som en liten flicka. Och med
en blick, som såg förbi mig och ut i det obestämda,
började hon tala.
— Jag var så lycklig i min barndom och min
första ungdom. Den tiden står för mig som en
saga, när jag tänker på den. Alla tyckte om mig,
och jag höll av alla och trodde alla om gott. Så
kom den där åldern, ni vet. Men det gjorde ingen
förändring i början, jag var ännu alltjämt lycklig,
ja lyckligare än förut — ända till mitt tjugonde
år. En ung flicka har också sin sinnlighet, det
förstår ni nog, men i den allra första ungdomen
gör den henne bara lycklig. Åtminstone var det
så med mig. Blodet sjöng i mina öron, och jag
sjöng också själv — sjöng ständigt, när jag gick
i mina sysslor i hemmet, och smågnolade när jag
gick på gatan ... Och jag var jämt förälskad. Jag
hade växt upp i ett mycket religiöst hem; men jag
trodde ändå inte att det var någon så förfärligt
svår synd att kyssas. När jag var förälskad i
någon ung man och han kysste mig, så lät jag det
ske. Jag visste ju också att det fanns något annat,
som man måste akta sig för och som var en
förfärlig synd, men det stod för mig som något så
oklart och avlägset, och det frestade mig inte. Nej,
inte alls; jag förstod inte ens att det kunde fresta
någon, jag trodde bara att det var något som man
måste underkasta sig när man var gift och skulle
ha barn, men ingenting som kunde ha någon
betydelse i och för sig. Men när jag var tjugu år blev
jag mycket förälskad i en man. Han såg bra ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
