Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och var god och fin — åtminstone trodde jag det
då, och jag tror det ännu när jag tänker på
honom. Ja, det måste han vara — han gifte sig sedan
med en ungdomsväninna till mig, och han har gjort
henne mycket lycklig. — Det var en sommar vi
träffades, på landet. Vi kysstes. En dag förde han
mig med sig långt in i skogen. Där försökte han
förföra mig, och det var nära att han hade lyckats.
O, om han hade lyckats, om jag inte hade sprungit
min väg — vad allting kunde vara annorlunda då
mot nu! Då hade jag kanske blivit gift med honom
— åtminstone hade jag aldrig blivit gift med den,
som nu är min man. Jag hade kanske fått små
barn och ett hem, ett verkligt hem; aldrig hade
jag då behövt bli en otrogen hustru. — Men jag
blev alldeles vild av blygsel och förskräckelse, jag
vred mig ur hans armar och sprang min väg, sprang
för brinnande livet.
Det kom en förfärlig tid sedan. Jag ville inte
se honom mera, vågade inte se honom. Han sände
mig blommor, han skrev brev på brev och bad
mig förlåta. Men jag trodde att han var en usling;
breven svarade jag inte på, och blommorna kastade
jag ut genom fönstret. — Men jag tänkte på
honom, ständigt. Och nu var det inte längre bara
kyssar jag tänkte på; nu visste jag vad frestelsen
var. Jag kände det som om det hade försiggått
en förändring med mig, fast ingenting hade skett.
Jag föreställde mig att man kunde se det på mig.
Ingen kan förstå hur jag led. På hösten, när vi
hade flyttat in till staden, var jag ute och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
