Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu hade jag honom där i soffhörnet, och jag släppte
honom inte. Jag lyssnade och teg. Ju längre jag
lyssnade, desto krångligare blev hans hjärta.
— Är det allvarligt? frågade han till sist.
Jag svarade icke strax. Jag gick några slag över
golvet. Det låg en plan och jäste inom mig, en
rätt enkel liten plan i och för sig; men jag har
ingen vana vid intrigstycken, därför tvekade jag.
Jag tvekade också därför, att planen helt och hållet
var byggd på hans dumhet och okunnighet — och
var han verkligen dum nog, skulle jag våga? Eller
är det för groft, genomskådar han mig kanske?
Jag avbröt min promenad och betraktade honom
ett par sekunder med min allra skarpaste läkarblick.
Det gråbleka, slappfeta ansiktet låg i fåraktigt
fromma veck, men blicken kunde jag inte fånga,
glasögonen reflekterade bara mitt fönster med
gardinerna och fikusen. Men jag bestämde mig för
att våga. Han må vara räv eller får — tänkte jag
— också en räv är dock alltid mycket dummare
än en människa. Med honom kunde man bestämt
utan risk leka charlatan en liten stund — han tyckte
om charlatanfasoner, det märktes tydligt; min
tankfulla promenad över golvet och min långa tystnad
efter hans fråga hade redan imponerat på honom
och gjort honom mjuk.
— Besynnerligt, mumlade jag slutligen liksom
för mig själv.
Och jag närmade mig honom på nytt med hörröret:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
