- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Femte delen. Doktor Glas /
55

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid fyratiden satte jag mig på en liten ångslup
och for ut till Djurgårdsbrunn för att äta middag.
Min hushållerska var bjuden på begravning och
skulle dricka kaffe i det gröna efteråt. Det var
ingen nära anförvant eller vän till henne som var
död, men en begravning är i alla fall ett stort nöje
för en kvinna av hennes klass, och jag hade inte
hjärta att neka henne permission. Jag kunde alltså
inte få någon middag hemma. Egentligen var jag
också bortbjuden till bekanta på en villa i
skärgården; men jag kände ingen lust. Jag tycker inte
så mycket om varken bekanta eller villor eller
skärgården. Framför allt inte skärgården. Ett
landskap hackat till kalops. Små holmar, små vatten,
små bergknallar och små mariga träd. Ett blekt
och fattigt landskap, kallt i färgen, mest grått och
blått, och likväl inte fattigt nog att äga ödslighetens
storhet. När jag hör människor berömma skärgårdens
vackra natur misstänker jag alltid att de
ha helt andra saker i tankarna, och vid närmare
undersökning visar det sig nästan alltid att
misstanken bekräftas. Den ena tänker på den friska
luften och de sköna baden, den andra på sin
segelbåt och den tredje på abborrarna, och allt detta
går för dem under rubriken vacker natur. Häromdagen
talade jag med en ung flicka, som var förtjust
i skärgården, men det visade sig under samtalets
gång att hon egentligen tänkte på solnedgångarna,
och kanske också på en student. Hon glömde att
solen går ned överallt och att studenten är flyttbar.
Jag tror inte att jag är alldeles otillgänglig för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/5/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free