Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjässa och litet flottigare frack verkade i sitt kall
på ett något enklare ställe. Han hade med åren
fått en prägel av att höra hemma överallt, där det
luktar mat och korkas upp buteljer. Det gladde mig
att se honom, och vi växlade en blick av hemligt
förstånd.
Jag såg mig omkring bland publiken. Vid bordet
näst intill satt den sympatiske unge man, som jag
brukar köpa cigarrer av, och smorde kråset med
sin flicka, en täck liten bodfröken med kvicka
råttögon. Litet längre bort satt en aktör med hustru
och barn och torkade sig om munnen med slätrakad
prästerlig värdighet. Och borta i en vrå satt ett
ensamt gammalt original, som jag känner igen från
gatan och kaféerna sedan väl tjugu år tillbaka, och
delade sin middag med sin hund, gammal och litet
grå i pälsen också han.
Jag hade fått min chablis och satt och njöt av
solstrålarnas lek med den lätta ljusa drycken i mitt
glas, då jag helt nära mig hörde en fruntimmersröst
som jag tyckte mig känna igen. Jag såg upp. Det
var ett herrskap som just kom in, en herre, en fru
och en liten gosse på fyra, fem år, ett mycket
vackert barn, men dumt och löjligt utstyrt i ljusblå
sammetsblus och spetskrage. Det var frun som
förde ordet, och hennes röst föreföll mig bekant:
där ska vi sitta — nej, inte där — där skiner solen
— nej, där har vi ingen utsikt — var är
vaktmästarn?
Plötsligt kände jag igen henne. Det var samma
unga kvinna som en gång hade vridit sig i gråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
