Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bok och aldrig sett ett konstverk. Kanske jag aldrig
ens skulle tänka på att välja då — kanske skärgården
med sina knallar vore god nog åt mig då.
Alla mina tankar och drömmar om natur äro troligtvis
byggda på intryck från dikt och konst. Av
konsten har jag lärt min längtan efter att få
lustvandra på de gamla florentinarnas blomsterängar
och gunga på Homeros’ hav och böja knä i Böcklins
heliga lund. Ack, vad skulle mina egna fattiga
ögon se i världen, lämnade åt sig själva, utan alla
dessa hundra eller tusen lärare och vänner bland
dem som ha diktat och tänkt och sett för oss andra.
Ofta tänkte jag i min ungdom: den som fick vara
med; den som kunde vara med. Den som kunde
få giva något en gång, icke bara ständigt taga emot.
Det är så ödsligt att gå ensam med en ofruktbar
själ; man vet inte vad man skall hitta på för att
känna sig vara något och betyda något och få litet
aktning för sig själv. Det är troligtvis en stor
lycka att de flesta äro så anspråkslösa i den vägen.
Jag var det icke, och det har pinat mig länge,
fast jag tror att det värsta är över nu. Diktare
kunde jag ju inte bli. Jag ser ingenting, som icke
andra redan ha sett och givit form och gestalt.
Jag känner ju några författare och konstnärer;
underliga figurer i mitt tycke. De vilja ingenting,
eller när de vilja något, göra de motsatsen. De
äro bara ögon och öron och händer. Men jag
avundas dem. Icke så att jag ville avstå från min
vilja för deras syner, men jag skulle önska mig
deras ögon och öron på köpet. Ibland, när jag ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
