Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en av dem sitta tyst och frånvarande och se ut
i det tomma, tänker jag för mig själv: kanske ser
han just nu något som ingen har sett förr och
som han inom kort skall tvinga tusen andra att
se, och bland dem också mig. Vad de yngsta
bland dem producera förstår jag mig visserligen
inte på — inte ännu! — men jag vet och förutser,
att om de bara en dag bli erkända och berömda,
kommer också jag att förstå och beundra dem.
Det är som med de nya moderna i kläder, möbler
och allting annat; det är bara de stelnade och
förtorkade, de för länge sedan färdiga, som kunna
stå emot. Och diktarna själva, är det då verkligen
de som skriva tiden lagar? Ja, gud vet. Det tycker
jag ändå knappt att de se ut till. Jag tänker snarare
att de äro instrument som tiden spelar på, eolsharpor
som vinden sjunger i. Och vad är jag? Inte ens
så mycket. Jag har inga egna ögon. Jag kan ju
inte ens se på supen och rädisorna på bordet där
borta med mina egna ögon, jag ser på dem med
Strindbergs och tänker på en sexa på Stallmästargården
som han åt i sin ungdom. Och då kanotiärerna
nyss ilade förbi på kanalen i sina randiga
tröjor, var det mig ett ögonblick som om
Maupassants skugga ilade före dem.
Och nu, när jag sitter vid mitt öppna fönster
och skriver detta vid ett fladdrande ljus — ty jag
har motvilja mot att röra vid fotogenlampor, och
min hushållerska sover för gott efter sitt
begravningskaffe med dopp för att jag skulle ha hjärta
att väcka henne — nu, då ljuslågan flämtar i draget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
