Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och i timmar efteråt drev jag omkring i ösregn
i den eländiga granskogen och grät och svor.
Det var aldrig något riktigt lugn över min far.
Han var sällan glad, och då han icke var det kunde
han icke heller fördraga andras glädje. Men fester
tyckte han om; han hörde till de dystra slösarna.
Han var rik och dog fattig. Jag vet inte om han
var fullt hederlig; han låg ju i så stora affärer.
Hur jag undrade som barn över ett skämtsamt
ord, som jag en gång hörde honom fälla till en
av sina affärsvänner: ”Ja, min kära Gustav, det
är inte så lätt att vara hederlig när man förtjänar
så mycket pengar som vi” ... Men han var sträng
och hård och hade fullkomligt klara och bestämda
begrepp om plikten, när det gällde andra. För sig
själv finner man ju alltid omständigheter, som
ursäkta ett undantag.
Men det värsta var, att jag alltid kände en så
stark fysisk motvilja mot honom. Hur jag pinades,
då jag som liten pojke måste bada tillsamman med
honom och han ville lära mig simma. Jag slingrade
mig som en ål ur hans händer, jag tyckte gång
på gång att jag höll på att drunkna och var nästan
lika rädd för döden och för beröringen med hans
nakna kropp. Han anade väl icke heller hur denna
rent kroppsliga motvilja skärpte min pina de gånger,
då han gav mig stryk. Och ännu långt senare var
det måg en plåga då jag på resor eller eljes
tillfälligtvis måste sova i samma rum som han.
Och ändå höll jag av honom. Kanske mest därför
att han var så stolt över mitt goda huvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
