Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och också därför att han alltid var så fint klädd.
En tid hatade jag honom också, därför att han
inte var god mot min mor. Men så blev hon ju
sjuk och dog. Jag märkte då, att han sörjde henne
mera än jag själv förmådde med mina femton år,
och då kunde jag ju inte hata honom längre.
Nu äro de borta bägge. Och borta äro de alla
— alla de som gingo och stodo bland möblerna
i min barndoms hem. Ja, inte alla, men de som
jag brydde mig något om. Bror Ernst, som var
så stark och så dum och så snäll, min hjälp och
mitt beskydd i alla skolpojkslivets äventyrligheter
— borta. Till Australien for han, och ingen vet
om han lever eller är död. Och min vackra kusin
Alice, som stod så blek och rak vid pianot och
sjöng med en sömngångerskas ögon och med en
röst som skimrade och brann, sjöng så att jag
skakades av frossa där jag satt hopkrupen i en
vrå av den stora glasverandan, sjöng så som jag
aldrig får höra någon sjunga mer, vad blev det
av henne? Gift med fattigdomen, med en lärare
i en småstad, och gammal redan och sjuk och
förtärd. Jag föll i en plötslig gråtkramp då jag träffade
henne förra julen hos hennes mor, det smittade
henne, och vi gräto bägge ... Och hennes syster
Anna med de heta kinderna, hon som hade samma
feber i dansen som systern i sången, hon rymde
från sin lymmel till man med en annan lymmel,
och blev övergiven. Nu lever hon av sin kropp i
Chicago, säger man. Och deras far, den goda,
vackra, kvicka morbror Ulrik, som de alltid sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
