Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hinner lösas upp och göra verkan, man kan lugnt
ställa glaset tillbaka på brickan och sätta sig i en
bekväm stol framför brasan och tända en cigarr
och vika upp Aftonbladet. Plötsligt sjunker man
ihop. Läkaren konstaterar ett slaganfall. Sker
obduktion, upptäcks naturligtvis giftet. Men då inga
misstänkta eller ur medicinsk synpunkt särskilt
intressanta omständigheter föreligga, sker ingen
obduktion. Och man kan icke säga att det föreligger
några sådana omständigheter om en person får slag
medan han läser Aftonbladet vid sin middagscigarr.
Det känns dock lugnt och gott att veta, att dessa
små inmjölade kulor, isom likna blyhagel, ligga där
och vänta på den dag, då de kunna behövas. I
dem slumrar det en ikraft, ond och förhatlig i sig
själv, människans och allt levandes huvudfiende
från begynnelsen. Och man frigör den först då,
när den är den enda och hett åtrådda befriaren
från ett värre.
Vad var det jag mest tänkte på, då jag lagade
till dessa små svarta kulor åt mig? Ett självmord
av olycklig kärlek har jag aldrig kunnat föreställa
mig. Förr då av fattigdom. Fattigdomen är förfärlig.
Av all så kallad yttre olycka är det nog
den, som verkar djupast inåt. Men den tycks inte
vara mig nära; själv räknar jag mig till de bättre
lottade, och samhällsvetenskapen hänför mig till de
rika. Vad jag närmast tänkte på var nog sjukdom.
Lång, obotlig, vidrig sjukdom. Jag har ju sett så
mycket ... Kräfta, ansiktslupus, blindhet,
förlamning ... Hur många olyckliga har jag inte sett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
