Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jag utan den ringaste tvekan skulle ha givit
ett av dessa piller, om inte hos mig som hos annat
gott folk det egna intresset och respekten för polisen
talade starkare än barmhärtigheten. Och i stället,
hur mycket odugligt, hopplöst fördärvat människomaterial
har jag inte på ämbetets vägnar varit med
om att konservera — och inte ens blygts att taga
emot betalning.
Men sådant är bruket. Man gör alltid klokt i
att följa bruket; och i ting, som icke beröra oss
djupt personligt, göra vi kanske också rätt i att
följa det. Och varför skulle jag göra mig till
martyr för en uppfattning, som förr eller senare
blir alla civiliserade människors, men som i dag
ännu är brottslig?
Den dag skall och måste komma, då rätten att
dö blir erkänd som en långt viktigare och mera
oförytterlig människorätt än den att lägga en sedel
i valurnan. Och när den tiden är mogen, skall
varje obotligt sjuk — och varje ”brottsling” också
— äga rätt till läkarens hjälp, om han vill
befrielsen.
Det låg något vackert och stort i den giftbägare,
som atenarna läto läkaren räcka Sokrates, när de
nu en gång hade trott sig finna att hans liv var
farligt för staten. Vår tid skulle, förutsatt att den
hade bedömt honom på samma sätt, ha släpat honom
upp på en tarvlig schavott och slaktat ner
honom med en yxa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
