Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så — det var alltså den förstfödde. Det var
honom hon bar under sitt hjärta den gången. Det
livsfröt var det som hon på sina knän tiggde mig
om att befria henne från; och jag svarade henne
med plikten. Liv, jag förstår dig inte!
Och nu vill döden äntligen förbarma sig över
honom och dem och taga honom bort från det liv
som han aldrig borde kommit in i. Men han får
det inte! De önska ingenting hellre än att bli
honom kvitt, det är ju inte möjligt annat, men i sina
hjärtans djupa feghet skicka de likväl efter mig,
läkaren, för att jag skall driva undan den goda
och barmhärtiga döden och hålla missfostret vid
liv. Och i min lika stora feghet gör jag ”min plikt”
— gör den nu, som jag gjorde den då.
Jag tänkte ju inte alla dessa tankar strax, där
jag stod yrvaken i det främmande rummet, vid
en sjukbädd. Jag bara verkade i mitt kall och tänkte
ingenting — stannade så länge jag behövdes, gjorde
det som skulle göras, och gick. I tamburen mötte
jag mannen och fadern, som just kom hem, litet
dragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
