Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bägge i en och samma osynliga tråd och drog dem
åt ett och samma håll. Och jag frågade mig själv:
vart bär vägen för henne och honom? — Å, vad
kommer det mig vid! Den väg hon går skulle hon
ha gått också utan min hjälp. Jag har bara röjt
undan litet av den otäckaste smutsen för hennes
små fötter. Men hennes väg är för visso tung
ändå, det måste den vara. Världen är inte god
för dem som älska. Och in i mörkret bär det ju
alltid till sist, för dem och för oss alla.
— Recke är svår att få fatt i på sista tiden,
sade Markel. Jag är säker om att den lymmeln
har något särskilt för sig. Jag har hört sägas att
han slår för en liten flicka med pengar. Ja, ja,
det måste väl gå den vägen till sist, han har skulder
som en tronföljare. Han är i procentarhänder.
— Hur vet du det? frågade jag, kanske litet
omotiverat vresigt.
— Jag vet det inte alls, svarade han fräckt. Men
jag förstår det. Låga själar bruka bedöma en man
efter hans affärsställning. Jag går den motsatta
vägen och bedömer affärsställningen efter mannen.
Det är mera logiskt, och jag känner Recke.
— Nu får du inte dricka mera whisky, Markel,
sade Birck.
Markel slog i en ny whisky åt sig själv och en
åt Birck, som satt och stirrade ut i tömma luften
och gjorde min av att icke se något. Min grogg
var nästan orörd, och Markel betraktade den med
en blick full av bekymmer och ogillande.
Birck vände sig plötsligt till mig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
