Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Säg mig en sak, frågade han, strävar du efter
lycka?
— Jag förmodar det, svarade jag. Jag känner
ingen annan definition på lyckan än att den är
sammanfattningen av det som var och en i sin stad
finner eftersträvansvärt. Så är det väl alltså
självklart att man strävar efter lycka.
Birck: Ja visst. På det sättet är det självklart.
Och ditt svar erinrar mig för hundrade gången
om att all filosofi lever och har sin näring
uteslutande av språkliga tvetydigheter. Mot den
vulgära lyckopannkakan sätter den ena sin
frälsningskrokan och den andra ”sitt verk”; och bägge
förneka all bekantskap med något som helst strävande
efter lycka. Det är en avundsvärd gåva att på
det sättet kunna bedraga sig själv med ord. Man
har ju alltid ett begär att se sig själv och sin strävan
i ett ljus av idealitet. Och den djupaste lyckan
ligger kanske till sist i den illusionen, att man icke
traktar efter lycka.
Markel: Människan strävar icke efter lycka, utan
efter vällust. ”Det är möjligt”, sade cyrenaïkerna,
”att det kan finnas människor som icke söka efter
vällust, men orsaken därtill är, att deras förstånd
är missbildat och deras omdöme fördärvat.”
— Då filosoferna, fortfor han, säga att människan
strävar efter lycka, eller efter ”frälsning”,
eller efter ”sitt verk”, tänka de därvid blott på sig
själva, eller i vart fall på vuxna personer av en
viss bildningsgrad. Per Hallström berättar i en av
sina noveller, hur han som liten var kväll brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
