Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är att hjälpa den som kan och bör hjälpas, och
att skära bort det ruttna köttet som fördärvar det
friska. Det är visserligen ingen ära att skörda: du
kan inte låta någon få veta det, då sätter man
dig på Långholmen eller Konradsberg.
Jag erinrar mig nu efteråt, att en vindfläkt plötsligt
tog gardinen och förde den mot ljuset, det tog
eld ytterst i kanten, men jag kvävde strax den
lilla blå lågan i min hand och stängde fönstret.
Jag gjorde dessa saker automatiskt, nästan utan
att veta det. Regnet piskade fönsterglaset. Ljusen
brunno stelt och stilla. På det ena av dem satt
en liten spräcklig grå nattfjäril.
Jag satt och stirrade på ljusens stela lågor och
blev liksom borta. Jag tror att jag sjönk i ett slags
dvala. Kanske sov jag en stund. Men plötsligt
spratt jag till som vid en häftig stöt och mindes
allt: frågan som måste lösas, beslutet som måste
fattas innan jag kunde söka vila.
Alltså, du som inte vill: — varför vill du
inte?
— Jag är rädd. Först och främst rädd för upptäckt
och ”straff”. Jag underskattar inte din
omtänksamhet och klokhet, och jag tror nog att du
kommer att ordna det så att det går bra. Jag
håller det för sannolikt. Men risken finns där ändå.
Slumpen ... Man vet aldrig vad som kan hända.
— Man måste kunna riskera något här i världen.
Du ville en handling. Har du glömt vad du skrev
här i dagboken för inte så många veckor sedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
