Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansiktsuttrycket. Jag fortsatte min väg, men hejdade mig
efter ett par steg: hon är säkert inte långt härifrån,
tänkte jag. Kanske står hon kvar där uppe på
höjden. De ha haft något att säga varandra och
stämt möte där uppe, dit sällan någon kommer, och
för att inte bli sedd tillsammans med honom har
hon låtit honom gå ner först. Jag satte mig på
bänken, som går runt kring stammen på den stora
balsampoppeln, och väntade. Jag tror att det är
det största träd som finns i Stockholm. Många
vårkvällar satt jag som barn under det trädet med
min mor. Far var aldrig med; han tyckte inte
om att gå ut och gå med oss.
... Nej, hon kom inte. Jag trodde att jag skulle
få se henne komma ner från höjden, men hon hade
kanske gått ner en annan väg, eller aldrig varit där.
Jag gick dit upp i alla fall, en omväg, förbi
kyrkan — då fick jag se henne sitta hopkrupen
på ett av trappstegen utanför kyrkporten, framåtböjd,
med hakan i handen. Hon satt och såg rakt
in i solen, som höll på att gå ner. Därför såg hon
mig inte strax.
Redan första gången jag såg henne slog det mig
hur olik hon är alla andra. Hon liknar varken en
dam av värld eller en medelklassfru eller en kvinna
av folket. Kanske dock mest det sista, i synnerhet
som hon nu satt där på kyrktrappan med det ljusa
håret bart och fritt i solen, ty hon hade tagit av
hatten och lagt den bredvid sig. Men en kvinna
av ett ursprungligt folk eller av ett som aldrig
funnits, ett där ingen klassbildning ännu begynt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
